Oväntat glada Smith och Morrison på Jazzfestivalen

Skrivet av Anna | 2008-07-20 – 22:13

Jazzfestivalen är slut - det är nästan så man pustar ut, fyra dagar är i längsta laget. Men jag tycker ändå att det är en av Stockholms bästa festivaler. Publiken är så blandad, stämningen är avslappnad, det finns god och billig mat och bra musik. När solen skiner känns livet ganska fullkomligt på Skeppsholmen!

Dag tre spelade bland andra Music Music Music och Nils Petter Molvaer Group (obs! musik på sidan).

NPMG 01
Nils Petter Molvaer Group. Foto: Anna Toss.

MMM spelar tydligen egen musik också, fast vi hörde bara de sköna örhängena i slutet av konserten. NPMG spelade cool och konstig musik, en blandning av jazz, ambient, house och annat.

Kvällens stora nummer var Patti Smith. Hon var lika intressant och intesiv som vanligt. På presskonferensen spelade hon en sång om sin favoritpoet William Blake för journalisterna - Rosemari på Kulturbloggen filmade den och la ut den här. Publiken fick samma vänliga bemötande med mycket närhet och många leenden. Och Stockholm fick en egen låt tillägnad sig, om hur intelligenta och visa människor det bor här :)

patti smith 02
Patti Smith. Foto: Anna Toss.

Dag 4 lyckades vi missa Wildbirds & Peacedrums som alla pratar så varmt om, men såg Ulf Bejerstrand och Wasa Express.

ulf bejerstrand
Ulf Bejerstrand. Foto: Anna Toss.

Sist ut på lördagen var Joan Armatrading (obs! musik på sidan), men det kunde vi inte stanna och lyssna på.
Vår sista konsert blev Van "The Man" Morrison, och det var riktigt kul!

van morrison 04
Van Morrison. Foto: Anna Toss.

Vi fick se en Van på ovanligt bra humör. Han fnissade, joddlade, sjöng ekivoka texter och skojade till det i största allmänhet. Bandet var toppenbra och de spelade länge. Det blev ingen Browneyed Girl (som tur var), men mycket annat och blandat ur hela repertoaren.

Det enda smolket i bägaren var det stränga fotoförbudet och inhägnaden rakt framför scenen, där de som köpt vip-biljetter satt. Festivalen tjänade kanske några tusen på att ha det så, men med tanke på hur mycket flk det ändå var och hur mycket roligare stämning det kunde ha blivit om alla som ville stå nära scenen fått dansa och hoppa så kanske det inte var en så lönsam idé ändå. Kulturbloggen har skrivit om det här.

expensive listeners  


Ute/innestängd publik. Foto: Anna Toss.     55 sekunder live Van. Video: Anna Toss.

Men på det hela taget alltså en ovanligt bra jazzfestival. Den som kan tala om vad den här skylten betyder blir bjuden på en öl och en langos på nästa års festival:

karaoke toilet

Dagens Nyheters artiklar från Jazzfestivalen
SvD om Patti Smith
DN om Van Morrison
Expressen om Mary J Blige
Fler jazziga bilder hos Coola Morsan

Läs även andra bloggares åsikter om jazz, musik, jazzfestivalen, stockholm, music music music, nils petter molvaer group, patti smith, van morrison. Pingat till Intressant.


Jazzfestivalen, dag 1

Skrivet av Anna | 2008-07-17 – 13:45

När man går till Jazzfestivalen på Skeppsholmen vet man aldrig hur det ska sluta. Om det regnar, är lite folk och tråkiga band har man inget där att göra. Men en dag som igår, med vackert väder, tusentals glada människor och bra musik är det toppen - Stockholm på sitt allra bästa humör!

 

Mary J. Blige-konserten var fantastisk! Sväng, ös, allsång, stora känslor, vajande händer och tändare, fullt tryck från början till slut.

 

Publiken var stor, skönt blandad och förväntansfull.

 

Larry Braggs höll ångan uppe i Tower Of Power.

I kväll är det bland andra Christian Kjellvander, Till Brönner, Marit Bergman, Soundtrack of Our Lives och Looptroop. Se hela programmet här, och håll tummarna för vädret (eller ta med paraply).

Läs även andra bloggares åsikter om jazz, musik, jazzfestivalen, stockholm, mary j blige, tower of power. Pingat till Intressant.


Sommarens jazzfestival

Skrivet av Anna | 2008-06-01 – 19:59

2008 års jazzfestivalprogram har några extra självlysande namn: Mary J Blige (16 juli 22:20), Looptroop (17 juli 19:50), Patti Smith (18 juli 22:30) och Van Morrison (19 juli 20:00).

Men också Rigmor Gustafsson Quartet (16 juli 17:00), Christian Kjellvander (17 juli 17:00), The Soundtrack of Our Lives (17 juli 22:20) och Joan Armatrading (19 juli 22:30), som kan vara helt underbar eller en besvikelse, det får man se.

Och många många fler förstås, kolla på Stockholm Jazz Festivals hemsida!


Barn i stan har byggt om

Skrivet av SANDRA | 2007-10-08 – 14:39

Barn i stan har fått en ny hemsida, vilket underlättar när det gäller att hitta artiklar och reportage.
Kul med tips inför höstlovet och hade vi inte haft andra planer så lockade Spökvandringen.
Och att gå in i ett rum skapat av luft - hur coolt låter inte det?

(Tidningen kommer ut en gång i månaden och finns lite överallt.)


Ny radiokanal i Stockholm: SR Metropol

Skrivet av KistaChic | 2007-02-15 – 23:39

Stockholm får en ny radiokanal måndagen 2:a april då Sveriges Radio börjar sända storstadskanalen SR Metropol på frekvensen 93,8.

Med SR Metropol kommer Sveriges Radio att erbjuda stockholmarna en ytterst närvarande och rörlig radio med fokus på livet och människorna i storstaden. Men då Stockholm är en metropol och dess invånare gemensamt har erfarenheter från hela jordklotet kommer kanalen även att erbjuda blickar ut i världen. Att SR Metropol är en storstadskanal med globalt perspektiv kommer till exempel att märkas i kanalens egenproducerade nyhetssändningar.

SR Metropol kommer att göra radio för alla Stockholmare oavsett kulturell bakgrund. Kanalen har även som ambition att uppmuntra integration och gemenskap genom att öka kunskapen om och identitetskänslan för huvudstaden. SR Metropol vänder sig kvinnor och män i åldern 20-50 år som bor i storstadsområdet.


Dick Bengtsson på Moderna

Skrivet av josephzohn | 2006-01-21 – 11:03

Dick Bengtsson.
Okänd för den stora konstpubliken.
En ikon bland konstnärer.
Hans bildvärld är mångtydig och suggestiv.
Lämnar sällan någon oberörd
Mystisk.
Gåtfull.
Idag invigs en stor utställning på Moderna.
Den första sedan 1983.
Hans stora verk.
Främst från 60- och 70-talet.
Och äntligen.
Ska jag få se Möbelrälsen.
Hans installation från 1986.
Ett 40-talsmöblemang med skåp, stolar, bäddsoffa, byrå …
.. uppställt på en tio meter lång järnvägsräls.
Ett helt hem på drift …
En protest mot flyttlasspolitiken …
.. tror man …
Med Dick Bengtsson vet man aldrig.
Många är de som försökt …
.. att analysera honom …
.. motsättningarnas mästare …
.. få eller ingen har lyckats.
Dick Bengtsson levde och lever sitt eget liv.
Långt från alla andra.

Se inslaget i svt/kulturnyheterna

josephzohn/ gås blogger

Andra bloggar om: , , ,


Jullovstips 1: Pepparkakshus

Skrivet av Anna | 2006-01-03 – 13:41

Varje år anordnar Arkitekturmuseet en tävling, där både riktiga arkitekter, glada amatörer och kanske en och annan häxa får bidra med sina pepparkakshus. Husen visas upp på en utställning innan de blir uppätna. Jag rekommenderar varmt ett besök, senast den 8 januari! Både barn och vuxna kan beundra tävlingsbidragen.

/Anna (sthlm)

Andra bloggar om: , , ,


Lauryn Hill - skönt men med snopet slut

Skrivet av Anna | 2005-07-20 – 08:55

Vi fick halvt klättra upp i ett träd igår för att kunna se Lauryn Hill, så mycket folk var det på jazzfestivalen på Skeppsholmen. “Lauryn är lite hes, men det kommer ni knappt att märka” sa killen som påannonserade banden, men hon var verkligen kraxig, det kändes tveksamt om rösten skulle hålla hela konserten.

Lauryn Hill, pressbild

Pressbild på Lauryn (fast nu har hon mikrofonfrilla typ Angie Stone)

Ändå var första timmen verkligen tung och bra, mycket hiphop, både nya låtar och Fugees. Sen skruvade hon ner tempot lite med långsammare musik och lite mellansnack: “Things have happened lately, I have had four kids. I have had to learn a lot about the music business, how to assert myself.” “I’m excited to be standing on a scene again”, sa Lauryn, och fick genast svar från publiken: “We’re excited to have you here!” Och till sist lite hiphop-gung igen.

Vi dansade och hoppade och höll oss fast i trädet och trivdes bra fast vi blev helt överkrupna av myror hela tiden. När Lauryn hade spelat sista låten tackade hon för sig och rusade av scenen, medan folk applåderade som galningar. Efter en så häftig konsert med sånt gensvar från publiken förväntade vi oss självklart ett extranummer - men Lauryn kom inte tillbaka, istället kom festivalkillen insmygande på scenen. Applåderna förbyttes genast i burop, men inget hjälpte, Lauryn Hill satt redan i bilen på väg hem, påstod han. “Men gu va bra det var!” ropade han säkert fyra gånger. “Glöm inte det!”

Kanske var det för att rösten inte pallade längre, eller så hade hon bara bråttom till hotellet och barnen. Det var en bra konsert i alla fall, och natten var varm och sakta gick vi hem genom stan.



Logga in