Skrivet av
cecilia |
2005-11-16 – 21:01
Vi bodde Traneberg men letade större lägenhet. Vi var på några visningar i city, men insåg snart att vi inte ville bo mitt i smeten. En dag i augusti hittade jag via Hemnet en fin lägenhet på Stora Essingen. Vi kände inte alls till denna ö belägen mitt mellan Söder, Gröndal, Kungsholmen och Bromma. Ettans buss förde oss till Stora Essingens ändstation och lägenhetsvisningen. För mig var det kärlek vid första ögonkastet (Jonas behövde bara lite betänketid.). Lägenheten var fantastisk. Ön var fantastisk. Bortom Essingeledens buller och brus var det som att komma till en liten småstad, tystnad, fågelkvitter och grönska.Vi budade men förlorade till någon annan. Åh vad jag sörjde och grämde mig, tänkte att vi aldrig någonsin skulle hitta något liknande. Nu ville vi ju så gärna bo på Stora Essingen. En vecka senare ringde mäklaren. Lägenheten var vår om vi fortfarande var intresserade, de första köparna hade inte ekonomisk täckning visade det sig.
Den 7 september 1999 flyttade vi in.
Adressen var Badstrandsvägen och folk undrade alltid var vi bodde med en sådan härlig adress. 400 meter från vår port låg den långa badbryggan och den lilla strandremsan. Att kvällsbada sent i augusti, precis innan solen skulle gå ner var en härlig upplevelse nästan mitt i Stockholm. Mittemot badbryggan kunde vi se de stora pampiga villorna i Äppelviken.
När vår dotter föddes hösten 2001 blev det barnvagnspromenader runt den backiga ön. Man kan gå nästan runt hela ön alldeles vid vattnet. Och så spanade vi på de vackra villorna. Stora och lyxiga, ofta med monsterbåtar förtöjda vid de egna bryggorna. På 40-talet fanns ingen broförbindelse mellan fastlandet och ön. Då tog de rika stockholmarna färjan över till sina sommarnöjen som de låtit bygga, och det var dessa hus vi suktade efter, försökte kika in lite diskret, undrade vilka som bodde där.
Parken, den underbara parkleken mitt på ön blev en oas för en hemmavarande småbarnsmamma. Här kunde man alltid träffa fellow mamas, fika, prata, gräva, gunga eller bara sitta och värma sig i vår-, sommar-, höst- eller vintersolen. På sommaren kunde barnen plaska i den lilla plaskdammen. Mycket poppis!
Stora Essingens vackra tegelkyrka såg vi från vår lägenhet. Och varje hel och halvtimme klämtade klockan i det runda fristående tornet. Vår dotter var mycket fascinerad av tornet och dess stora guldkors högst uppe på det spetsiga taket. Tornets 122 trappsteg leder upp till en enastående utsikt över hela Stockholm.
Valborgsmässoafton går öns befolkning ledda av musikkåren uppför Kungsberget för att beskåda den stora brasan, grilla korv och hälsa våren kommen. Även här är en fantastisk utsikt och roliga upptäcktsfärder över stock och sten för små barn och stora vuxna.
Vid torget ligger “café oss emellan”, där kan man få latte och härliga kanelbullar, pain au chocolate och goda “citymackor”. En liten videobutik, öns andra pizzeria, kemtvätt, skoservice och ett franskt bageri hittar man också här. Men då, på 40 och 60-talet fanns det inte mindre än 40 butiker på ön, det berättade vår söta granne Saga som bott här sedan vårt hus byggdes 1936. Vid torget låg minst två charkuterier, flera bagerier, mjölkaffär, fiskaffär och flertalet speceriaffärer. Nu finns det bara en rätt så sunkig Coop Nära kvar. Bank, postkontor och biograf fanns det också en gång i tiden. Saga och hennes man brukade ta på sig fina hatten och rocken och gå på bio minst en gång i veckan.
I fem år bodde vi i fina lägenheten på fina Stora Essingen. Vi hann gifta oss och få två barn. När vi sedan förstod att en liten tredje bebis var på väg, var vi tvungna att leta större boende. Helst av allt ville vi bo kvar på den lilla lummiga ön, men att skaffa hus på Stora Essingen är ekonomiskt ansträngande.
Nu är vi istället Sollentunabor, men Stora Essingen kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Cecilia Öhrn
http://familjeliv.blogspot.com/
Ämnen:- Allmänt, Kungsholmen |
5 kommentarer »
