Stan är så ljuvlig just nu. Varm och blommande, tomma ljusa gator, folk som spelar boule i skuggan och cyklar med handukar på pakethållaren. Små barn som äter glass, vimsiga turister. Allting är långsamt, luftigt och somrigt. Ibland blir det helt tyst, ibland hörs musik från gathörn och fönster. Himlen har ränder i lila, rosa, orange och grönt. Jag vill hälla ner lite i en burk och ta fram i slutet av november, när det börjar bli svårt att komma ihåg varför man bor här överhuvudtaget. När man stirrar ut på det mörka iskalla och undrar varför de första invandrarna inte bara vandrade vidare.
Jazzfestivalen är slut - det är nästan så man pustar ut, fyra dagar är i längsta laget. Men jag tycker ändå att det är en av Stockholms bästa festivaler. Publiken är så blandad, stämningen är avslappnad, det finns god och billig mat och bra musik. När solen skiner känns livet ganska fullkomligt på Skeppsholmen!
MMM spelar tydligen egen musik också, fast vi hörde bara de sköna örhängena i slutet av konserten. NPMG spelade cool och konstig musik, en blandning av jazz, ambient, house och annat.
Kvällens stora nummer var Patti Smith. Hon var lika intressant och intesiv som vanligt. På presskonferensen spelade hon en sång om sin favoritpoet William Blake för journalisterna - Rosemari på Kulturbloggen filmade den och la ut den här. Publiken fick samma vänliga bemötande med mycket närhet och många leenden. Och Stockholm fick en egen låt tillägnad sig, om hur intelligenta och visa människor det bor här :)
Sist ut på lördagen var Joan Armatrading (obs! musik på sidan), men det kunde vi inte stanna och lyssna på. Vår sista konsert blev Van "The Man" Morrison, och det var riktigt kul!
Vi fick se en Van på ovanligt bra humör. Han fnissade, joddlade, sjöng ekivoka texter och skojade till det i största allmänhet. Bandet var toppenbra och de spelade länge. Det blev ingen Browneyed Girl (som tur var), men mycket annat och blandat ur hela repertoaren.
Det enda smolket i bägaren var det stränga fotoförbudet och inhägnaden rakt framför scenen, där de som köpt vip-biljetter satt. Festivalen tjänade kanske några tusen på att ha det så, men med tanke på hur mycket flk det ändå var och hur mycket roligare stämning det kunde ha blivit om alla som ville stå nära scenen fått dansa och hoppa så kanske det inte var en så lönsam idé ändå. Kulturbloggen har skrivit om det här.
Men på det hela taget alltså en ovanligt bra jazzfestival. Den som kan tala om vad den här skylten betyder blir bjuden på en öl och en langos på nästa års festival:
När man går till Jazzfestivalen på Skeppsholmen vet man aldrig hur det ska sluta. Om det regnar, är lite folk och tråkiga band har man inget där att göra. Men en dag som igår, med vackert väder, tusentals glada människor och bra musik är det toppen - Stockholm på sitt allra bästa humör!
Mary J. Blige-konserten var fantastisk! Sväng, ös, allsång, stora känslor, vajande händer och tändare, fullt tryck från början till slut.
Publiken var stor, skönt blandad och förväntansfull.
I kväll är det bland andra Christian Kjellvander, Till Brönner, Marit Bergman, Soundtrack of Our Lives och Looptroop. Se hela programmet här, och håll tummarna för vädret (eller ta med paraply).
Vem skulle inte vilja besöka "Climax high point"? Eller undvika att bli uppäten av en krokodil om om man rullar ner med rullstolen för en slänt? Men jag tror jag håller mig borta från "Anus English Academy".
Just nu pågår en utställning av roliga skyltar i Kungsträdgården. Det är hitflyttade amerikanske journalisten Doug Lansky som ställer ut ett antal vägmärken, anvisningsskyltar, skyltar över märkliga företagsnamn med mera från projektet Signspotting, som hittills består av en sajt och två böcker, som också finns till salu i anslutning till utställningen.
Sajtbesökarna skickar in foton på dråpliga skyltar de sett världen över, och så får andra besökare rösta fram de bästa. Av dessa har Doug Lansky sammanställt två böcker. Men det är inte en vanlig fotoutställning i Kungsträdgården. Istället har själva skyltarna återskapats utifrån fotografierna.
Om du har en stund över eller bara har vägarna förbi Kungsan är det väl värt några minuter att strosa runt och kolla på skyltarna, som finns i parkens nordöstra hörn, närmast Norrmalmstorg. Jag skrattade högt flera gånger, och hörde förtjusta kommentarer från både turister och stockholmare runt omkring mig.
Uppdatering 14 juli:Jazzathon slog världsrekord! Det blev inte fem dygn, men världsrekordet är ändå satt med ett 2 dagar, 12 timmar, 35 minuter och 47 sekunder långt jazzjam.
Tanken är att musikerna tillsammans med allmänheten ska slå världsrekord i improviserad jazz och spela utan paus i fem dygn, ända till Jazzfestivalen börjar den 16 juli. Det tidigare rekordet lär vara på två dygn.
Drygt 100 svenska musiker är redan inbokade till jammet - gamla, unga, etablerade och okända om vartannat. Förhoppningsvis kommer också en och annan världsartist, som ska spela på festivalen och bor på hotellet, att delta. Först ut när Jazzathon börjar idag klockan 15.00 är jazzgitarristen Andreas Pettersson.
Hela jammet filmas och direktsänds på stockholmjazzathon.com från klockan 14:55 idag. Det inspelade materialet blir 125 timmar musik på DVD och i mp3-format, och en dokumentärfilm.
Kom till Clarion och lyssna, eller hoppa in i jammet om du kan spela! Öppet för allmänheten den 11-16 juli mellan klockan 09 och 22.
Slå igenom forehanden grabbar - miss Jie Zheng kul inslag i årets Wimbledon Grattis Nadal säger vi på Kistalight och återkommer med tankar och funderingar kring årets Wimbledon! Miss Jie Zheng kul inslag i årets Wimbledon utmanar systrarna Williams som vinner allt, singel och dubbel, i the Ladies Tournament. Kommer igång med Wimbledonstämningen under damernas semi; Serena Williams vs miss Jie Zehng där den lilla Kinesiskan ger Serena en riktig match i andra och pangar på så det står härliga till. - A coming star? Matchen varvas med en avslutande spännande singelmatch i herrarnas kvart som aldrig vill ta slut samtidigt som Björkman spelar dubbel mot bröderna Bryan och vinner och går till final. Regnavbrotten ger möjligheter till trippeltittande. - Tre ess för detta! Fredagens semi herrar smygtittar vi på - på Elgiganten i Barkarby för vi på Kistalight har sociala plikter också som gör att vi tillbringar fredagseftermiddagen på Rusta, Bauhaus och IKEA. Spelar ingen större roll för både Federer och Nadal fick varsin behaglig match i semi på väg mot drömfinalen!
Centercourtens egen dramaturg och regissör i en av de riktigt stora matcherna i Wimbledon
Disposition - Dramaturgi Akt I Mörka regntunga moln över sydvästra London. Fullsatt kring Wimbledons centercourt. Publiken har bytt ut jordgubbarna och champagnen mot paraplyer och regnställ. Stor tennis fantastiska dueller Nadal kopplar ett visst grepp och till synes gör Federer en del enkla misstag. Men det är inga lätta slag han har att returnera. - Visst är det stor tennis men en riktigt stor match kräver fem set!
Regn - Akt IIA Dream come true; Wimbledon, jordgubbar och vitt vin. - Men du är är ju hemma i TV-soffan i Kista säger min fru som alltid har jordnära perspektiv! - Hm…hm man kan inte få allt vid alla tillfällen här i livet. - Här slipper vi bli blöta! - Skönt i TV-soffan och ändå Wimbledon. Federer laddar i specialsvit och kommer ut som en ny spelare med vässad serve och nätattacker. - Stor match på gång! Federer avgör i två tiebreak. På väg mot fem set!
Regn - Akt III Regntältet (mattan) på! Fint folk, hedersgäster, prinsar och prinsessor, drar sig tillbaka med champagne och jordgubbar, eller riktigt varm kopp thé i sina loger liksom Kistalight i TV-soffan. Den burgna medelklassen drar på sig sina regnställ och fäller upp sina paraplyer. Nadals blick mörknar i specialsviten i takt med att kvällen närmar sig. - Det är en stor match lika 6-6 i femte och inget tiebreak!
Jag har ju tidigare tipsat om var man hittar bra sushi och gratis wifi i Stockholm. Nu har turen kommit till badplatser i Stockholm. Om man inte vill lämna innerstaden (eller om det är bussstrejk!) så finns det ett par populära badställen i innerstan:
Den senaste månaden har jag dock gjort massor av research kring badplatser i Sverige, och måste konstatera att vi Stockholmare inte har landets finaste badplatser. Sorgligt med sant. Vill man hitta de riktigt fina badet bör man nog helt sonika lämna stan, och istället bege sig till Sudersand eller Norsta Aurar, på Fårö, eller till Gotland i allmänhet. Andra fina stränder runt landet är Tylösand (Halmstad), Varamon (Motala), Skansenbadet (Båstad) eller Böda Sand (Öland).
- Hudiksvallsgatan! - Känns som en gammal adress för en mattetenta i Vasastaden i slutet av 60-talet! När jag väl hittar fram till adressen för Galleri Brändström * Stene känns det mer som en reminiscens från min tid som sommarjobbande elektrikerlärling in the sixties - så här kunde gårdarna med textilfabriker på Kungsholmen se ut. I´m so lonely - en kub på gården skvallrar om att här kan möjligen något konstnärligt äga rum! - Hittar till slut ingången till Brändström * Stene galleri! Ett galleri för samtida poetiska avtryck! Vid receptionen öppnar sig entrédörrarna diskret in till utställningen. Här ställer Clay Ketter ut målningar och fotografier från Gulfkusten, Coastal, i Mississippi. Ketter har dokumenterat spåren efter monsterorkanen Katrinas framfart 2005. Motiven är husgrunder och sektioner av dockhus. Materialet är masonit, plywood, färg, sand, pinje och furu, kåda, polyester och sic leksaker. Ketter som är amerikan, född i Maine 1961, bor och arbetar numera i Uppåkra i södra Sverige, har ett förflutet som hantverkare (snickare och målare) något vi gillar skarpt på Kistalight. Målningarna får en särskild poetisk lyster, en minimalistisk poesi av vad som blev kvar; arkeologiska dokumet av husgrunder, kakel, rör, gamla ledningar, betongrester och fragment av husväggar. Formatet är av modell större förutom serierna med fotografier. Fotograferingarna av husgrunderna har gjorts med storbildskamera från byggkranar upp till 40 meters höjd. Vilket medför möjlighet att fota absolut vågrätt som blir en del av den lyriska lystern och estetiken kring verken. Titlarna på målningarna blir som en katalog med ortnamnspoesi: Hayden Avenue, Herlihy, Destiny Oaks Drive och Pirate Lane. Dockhus modellerna har namn som Ocean Floor, Difficult Wharf, Poolside Motel och Wharf gentrification.
Några rader från Bob Dylans Man in long black coat skriven i New Orléans kan förstärka målningarnas poesi av vad som blev kvar.
Crickets are chirpin’, the water is high There’s a soft cotton dress on the line hangin’ dry Window wide open, African trees Bent over backwards from a hurricane breeze. Not a word of goodbye, note even a note…
Stan är så ljuvlig just nu. Varm och blommande, tomma ljusa gator, folk som spelar boule i skuggan och cyklar med handukar på pakethållaren. Små barn som äter glass, vimsiga turister. Allting är långsamt, luftigt och somrigt. Ibland blir det helt tyst, ibland hörs musik från gathörn och fönster. Himlen har ränder i lila, rosa, orange och grönt. Jag vill hälla ner lite i en burk och ta fram i slutet av november, när det börjar bli svårt att komma ihåg varför man bor här överhuvudtaget. När man stirrar ut på det mörka iskalla och undrar varför de första invandrarna inte bara vandrade vidare.
Tanken är att musikerna tillsammans med allmänheten ska slå världsrekord i improviserad jazz och spela utan paus i fem dygn, ända till Jazzfestivalen börjar den 16 juli. Det tidigare rekordet lär vara på två dygn.
Centercourtens egen dramaturg och regissör i en av de riktigt stora matcherna i Wimbledon
Hayden Avenue 2007 – Clay Ketter Bild: Thommy Sjöberg with permission 
